catsblog

 

 

Snart är det 2017, det återstår bara några dagar av det här året. Jag har stora förhoppningar inför 2017 vad det gäller min kropp och hälsa. Jag blir snart 50 år och måste börja tänka på att ta lite bättre hand om mig själv..Jag väger alldeles för mycket och jag har inte skött min diabetes som jag ska de senaste månaderna. Och jag vill leva länge än men det kanske jag inte gör om jag fortsätter att leva som jag gör nu. Så från och med nyårsdagen 2017 börjar mitt nya hälsosammare liv. Men det betyder inte att jag inte får unna mig godsaker, bara det är RÄTT god saker! Socker kommer jag att utesluta så mycket jag kan, likaså bakverk,snacks, godis och läsk. Och skippa halvfabrikat i möjligaste mån. In med mer frukt och grönt, grovt bröd och nyttig mat.Och RÖRA på mig! Ut och promenera, antingen ute eller på gåbandet.Det vore underbart om jag slapp använda CPAP om nätterna. Och det kan bli verkligt om jag går ner i vikt.Tänker inte avslöja vad jag väger men jag vill gå ner minst ca 25 kilo.Gör jag det är jag ganska säker på att jag slipper masken om nätterna.Det får ta den tid det tar men det gör inget om det går fort heller! 4 kilo i månaden vore inte helt fel. Så nu är det bara att kämpa på och försöka förändra kostvanor och livsstil.I sommar kommer jag förmodligen inte skämmas att visa mig i bikini eller baddräkt!

Klockan är snart sex och jag har varit vaken en timme. Kände för att skriva lite. Tänker på hur olika vi människor är. En del har ett starkt psyke och verkar klara nästan vad som helst. Medan andra bryter ihop för minsta motgång.

Och vissa får en massa motgångar medan andra kanske glider fram i tillvaron på en räkmacka. Fast alla har nog sina sorger att bära. Det är ju inte hur man har det utan hur man tar det lyder ett ordspråk. Lätt att säja kanske men stämmer till en viss del. Var dag har nog av sin egen börda är också nåt man hört.

Själv tänker jag positivt för det mesta för det blir så tråkigt annars. Man måste kunna glädja sig även över dom små sakerna i tillvaron. Och vara tacksam över allt som är bra i ens liv. Tänk om du t.ex vore född i ett fattigt land eller nånstans där det är krig. Det finns barn som bor och lever sina liv på en soptipp. Barn som kanske är föräldralösa och får kämpa varje dag för att överleva. Så vi ska nog vara tacksamma att vi inte bor i ett sånt land. Tycker också synd om alla djur som far illa. Som utnyttjas på cirkus, i djurexpriment eller på andra sätt vanvårdas. Förstår mig inte på människor som kan göra så, nåt fel är det ju på dem.

Tänk om fler kunde leva efter detta att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad.Då vore det väl ändå lite lugnare på vår planet. Men dit är det nog långt än.

Själv hoppas jag på att få leva många år än, helst vill jag bli över nittio. Om man får vara någorlunda frisk ock kry . Och att åldringsvården funkar bättre i framtiden för nu är den ju rena skämtet på många ställen. Ja den som lever får se. Nu ska jag krypa ner under täcket och se om jag kan sova ett par timmar.Ha det bra och var rädda om er!

 

                                                   ♡ Susanne ♡

 

 

Jag tänkte jag skulle ändra lite i min blogg eller ev. öppna en ny men jag vet inte hur man gör så den här bloggen får väl duga ett tag till. Hur som helst så tänkte jag att jag skulle skriva lite mer om andliga saker eftersom jag gillar det och tror att det finns fler som gör. Modebloggar och liknande är inget för mig, tycker dom verkar astråkiga. Det kanske är mig det är fel på men tidningarnas modereportage och allt tjafs om smink osv lockar mig inte ett dugg att läsa, det hoppar jag bara över.Gäsp liksom.

Mycket intressantare att läsa om vanliga människor och gärna dom som är lite annorlunda och inte följer mängden. Tidningen Nära är ett sånt exempel.

Alla tror inte på andliga och övernaturliga saker och det får man respektera fast jag tror att det är fler och fler som börjar öppna upp sig för att det finns fler dimensioner än den vi kan se. Jag har fått så pass många tecken så jag vet att livet inte slutar efter döden. Förr var jag livrädd för att dö, kunde få panik av blotta tanken men så känner jag inte alls idag. Det är ju inte så att jag går och längtar efter att dö precis, nej jag älskar livet, men jag tror att livet på nåt sätt fortsätter efter döden, men kanske i en annan form. Kanske vi återföds liv efter liv tills vi lärt oss det som är meningen att vi ska lära oss här på Jorden. Och vad är det då? Ja det kan nog vara olika saker för olika personer.Men en gemensam lärdom är nog att lära sig känna kärlek till sig själv och andra.

För hur ska vi annars få ett slut på alla krig och allt förtryck i världen? Då måste ju var och en börja med sig själv.

Jag tror på Änglar, att dom finns och vakar över oss. Likaså att våra nära och kära som lämnat jordelivet finns i vår närhet, det känner jag själv ibland och det har hänt saker som jag tycker bevisar det. Och när vi en gång dör får vi träffas igen, det är jag övertygad om.

Nu ska jag inte bli långrandig, nej nu ska jag lyssna på en ljudbok, skriver mer en annan dag. 

 

♡♡♡ Susanne ♡♡♡

Hej bloggläsare! (om jag nu har några) Hoppas ni mår bra. Felix håller på och fixar sitt gamla rum, han har spacklat och slipat osv.Jag har rensat ut en massa grejer, en del ska slängas, en del ges bort eller säljas och en del ska upp på vinden. Det är så mycket prylar överallt och så vill jag inte ha det längre. Till slut blir det som att prylarna äger dig istället för tvärtom. Dessutom blir det mer lättstädat utan så mycket saker överallt. Tur att Felix satte fart och "tvingade" mig börja rensa, det behövdes! Hans gamla rum ska nog snart vara fixat, sen blir det mitt rums tur. Vad kul det skulle vara om man vann skapligt med pengar och kunde renovera här hemma, det har jag drömt om många gånger.Men tyvärr har det ännu inte hänt.

Jag har tagit paus från Facebook för i sommar. Tycker det är lite hysteri över det ibland, folk sitter o kollar sina mobiler hela tiden, då blir jag lite anti.Men var och en gör förstås som den vill. Nu skriver jag här istället vilket inte verkar vara lika populärt längre bland dom jag känner av nån anledning. ( Facebook?) Jag vet inte.

Iallafall, nu är klockan snart fyra på natten (morgonen?) och jag sover inte än, för djävligt! Varför kan jag inte bara l

lägga mig ner o somna, jag som tar sömnmedel också! Nu börjar det ljusna ute.

Undrar hur det ser ut i Sverige om 50 år? Då är jag 98 år om jag lyckas hålla mig vid liv. Kanske är det inbördeskrig här och så har man säkert infört ättesstupan. Bort med alla gamla och sjuka! Nej, nu var jag nog lite för pessimistisk. Det kanske är helt underbart om 50 år, vem vet? Inga krig, inget mördande och inga våldsbrott! Kvällstidningarna kanske bara har glada och positiva nyheter till skillnad mot nu. Man kan ju alltid hoppas!

Som nu kan det ju iallafall inte fortsätta, antingen förintar mänskligheten sig själv eller också börjar vi ta hand om Jorden och varandra. Valet är vårt eget.

 

 

 

 

Mina bantningsplaner ligger på is för tillfället, orkar inte bry mig just nu. Det får bli ett höstprojekt. Det känns som om det finns viktigare saker. Fast det är klart, min rygg och mina knän skulle definitivt må bättre om jag gick ner ett antal kilon. Men det är svårt, mycket svårare än man kan tro.

Just nu tänker jag mycket på det andliga, änglar och karma osv. Jag tror på rekarnation och att som man sår får man skörda. Det kan tyckas för djävligt ibland, med allt som drabbar en själv och omgivningen men jag tror att det är nåt som på nåt vis ingår i vars och ens livsplan.Man får själv vara med och bestämma sin livsplan för att man ska lära sig saker, att växa som människa, andligt och mentalt. Lär man sig inte får man en ny läxa, i detta livet eller i nästa. Var och en har olika saker dom behöver lära sig.

Så tror jag starkt på detta med att känna tacksamhet. Det är så mycket vi människor ser som självklart som inte är det för alla. Vi har det ju egentligen det väldigt bra på många sätt där vi bor på Jorden. På alla platser har man det inte lika bra, man kanske måste kämpa varje dag för att överleva.

Så man ska vara glad för allt som är bra i ens liv och inte bara fokusera på det negativa. För ibland kan ju allt kännas ruttet och att allt möjligt ont drabbar just en själv. Tänk då på allt du har att vara tacksam för i ditt liv.

Ett bra sätt är att varje dag skriva ner minst 3 saker i ditt liv som du är tacksam för, stora som små.

Ja, det var lite reflektioner över livet från mig, nu ska jag krypa ner i sängen och lyssna på en ljudbok på Storytel. Ha det bra och var rädda om er!

Kan inte sova. Jag har som en stor knöl eller böld i högra bröstet nära armhålan. Den är öm och gör ganska ont när jag rör armen. Jag har haft en liten ofarlig knöl där länge men upptäckte i förrgår att den blivit mycket större. Jag tror inte det är nåt farligt för jag har haft som inflammerade bölder förut i armhålan och på magen. Men ändå blir man lite orolig Syrran har ju haft bröstcancer så man vet aldrig. Men om måndag har jag kallelse till mammografin så då ser dom väl om det är ofarligt eller inte.Det var lite om det, nu har jag fått skriva av mig lite och hoppas på att kunna somna snart. Ha det bra!

Varför ska en ung människa som knappt börjat sitt vuxenliv behöva dö? Vad är det för mening med det? Med ens ter sig mina problem som löjligt fjuttiga.Jag har ju fått leva så många år längre och har varit relativt frisk, iallafall fysiskt. Jag hoppas naturligtvis på ett under men det ser inte bra ut. Men jag tror på ett liv efter detta och det är iallafall en liten tröst mitt i alltihop. Sänder många tankar och kärlek till dig som jag tänker extra mycket på just nu.♡♡♡

Är så glad och nöjd att jag gått ner ca 4 kilo på 6 veckor. Nu hoppas jag

bara på lite bättre väder också så man kan gå långpromenader. Det kan man väl annars också men jag föredrar att det är lite varmare och soligare än nu.

 

Idag mår jag bättre än igår då jag inte alls var i balans.Ibland åker känslorna berg och dalbana med mig och plötsligt förstår man inte alls varför allting kändes så jobbigt igår, idag är ju allt toppen! Nåja, mycket bättre iallafall... så varför "gnällde"jag för egentligen? Ja nu gjorde jag det iallafall, men nu är det en ny dag och nya utmaningar! Livet går ju inte i repris så varför deppa ner sig? Nej nu ska jag se framåt och sluta nedvärdera mig själv. Kan ju också glädja mig åt att ha minskat 4 kilo på 5 veckor. Nu när det äntligen kommit igång så känns det som att inget kan stoppa mig! Jag ska gå ner till storlek 46 och klarar jag det klarar jag säkert att gå ner till storlek 42 också. Om det sen tar 6 månader eller 1 år spelar inte så stor roll.

Viktnedgången går bra, har gått ner ca 3 kilo på drygt en månad. Jag äter inte mycket på kvällarna, har ingen lust, vill bara bädda ner mig. Tycker att jag är en helt värdelös person som inte tillför nåt gott till världen. Varför kan jag inte vara lika smart och kreativ som andra? Varför är andra så lyckade och jag så misslyckad? Jag vet inte ens varför jag skriver det här, antar att det är nåt som vill ut bara. Har skuldkänslor för att jag mår dåligt, jag borde ju inte må dåligt, jag borde vara tacksam istället, det finns dom som har det så mycket djävligare. Men sina känslor kan man tyvärr inte rå över. Jag tror folk skulle bli arga på mig om dom visste hur jag känner. "Hon som har det så bra" kanske dom skulle tänka. Men det syns inte alltid om man mår dåligt inuti.

Ber om ursäkt om att jag låter självupptagen men ibland  måste man få låta känslorna komma ut och jag tycker det är lättare i skrift än i tal. Jag ska försöka att tänka så positivt som jag kan. Ta hand om er!