catsblog

Idag har jag varit på möte med kostchefen, en kvinna från Kommunal och så min kontaktperson. Jag trivs ju inte på mitt jobb och vill byta till nåt annat. Men det fanns inget annat som passade och dessutom är det ÄNNU stressigare på andra skolor enligt kostchefen. Så det var med tungt hjärta jag gick därifrån för nu vet jag att jag måste tillbaka till mitt vanliga jobb den 1:a april. Jag FÖRSÖKER  ändå att inte tänka för negativt för då blir ju bara allting ännu värre. Jag kan ju inte göra annat än att försöka och går det inte så går det inte, då har jag iallafall gjort ett försök. Vad som händer om det INTE funkar är en annan femma.
Imorgon ska jag få min näst sista ECT-behandling, den sista ska jag få den 7:e april. Visst har jag blivit bättre av dom men jag känner mig fortfarande inte speciellt glad. Livet känns inte lika roligt som det borde vara. Jag önskar att jag kunde vara lite mer positiv. Men jag får väl försöka helt enkelt.