Reflektioner en lördagsmorgon

Klockan är snart sex och jag har varit vaken en timme. Kände för att skriva lite. Tänker på hur olika vi människor är. En del har ett starkt psyke och verkar klara nästan vad som helst. Medan andra bryter ihop för minsta motgång.
Och vissa får en massa motgångar medan andra kanske glider fram i tillvaron på en räkmacka. Fast alla har nog sina sorger att bära. Det är ju inte hur man har det utan hur man tar det lyder ett ordspråk. Lätt att säja kanske men stämmer till en viss del. Var dag har nog av sin egen börda är också nåt man hört.
Själv tänker jag positivt för det mesta för det blir så tråkigt annars. Man måste kunna glädja sig även över dom små sakerna i tillvaron. Och vara tacksam över allt som är bra i ens liv. Tänk om du t.ex vore född i ett fattigt land eller nånstans där det är krig. Det finns barn som bor och lever sina liv på en soptipp. Barn som kanske är föräldralösa och får kämpa varje dag för att överleva. Så vi ska nog vara tacksamma att vi inte bor i ett sånt land. Tycker också synd om alla djur som far illa. Som utnyttjas på cirkus, i djurexpriment eller på andra sätt vanvårdas. Förstår mig inte på människor som kan göra så, nåt fel är det ju på dem.
Tänk om fler kunde leva efter detta att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad.Då vore det väl ändå lite lugnare på vår planet. Men dit är det nog långt än.
Själv hoppas jag på att få leva många år än, helst vill jag bli över nittio. Om man får vara någorlunda frisk ock kry . Och att åldringsvården funkar bättre i framtiden för nu är den ju rena skämtet på många ställen. Ja den som lever får se. Nu ska jag krypa ner under täcket och se om jag kan sova ett par timmar.Ha det bra och var rädda om er!
 
                                                   ♡ Susanne ♡
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0