Varit till sjukhuset.
Tack Annelie för gratulations-hälsningen och tack Monica med familj för det fina kortet! Ja, nu har man uppnått den aktningsvärda åldern 42 år! Det är inte utan att man börjar känna sig en aning gammal. Men man är ju inte äldre än man känner sig säjs det ju och jag känner mig definitivt inte som 42. Ibland känner jag mig mycket yngre o ibland äldre, det varierar. Iallafall, min äldsta syster, hennes före detta man o deras dotter var här i lördags, vi åt potatisgratäng med kassler, sen satt vi ute i det vackra vädret o fikade o åt tårta.
Idag har både P och jag varit på sjukhuset. Jag för att låna en sömnregistrerings-utrustning för att kolla om jag har andningsuppehåll när jag sover. Förut var jag ju tvungen att ha en mask kopplad till en apparat på mig när jag sov för att jag hade sömnapne vilket innebar att jag hade massor av andningsuppehåll för att jag snarkade så mycket. Men sen i höstas har jag inte behövt använda den längre, antagligen hjälpte det att jag gick ner så mycket i vikt. 20 kilo sen i somras har det blivit, jag väger nu ca 85 kilo o vill gå ner åtminstone 10 kilo till, sen är jag nog nöjd.
Valborg var vi i Skrickerum o tittade på majbrasan där, efteråt fick vi korv, köttbullar o min mors mycket goda hemmagjorda potatissallad, mums!
Jag ska snart börja arbetsträna på en liten skola där det bara är 2 personal i köket, varav en slutar i höst. Får se hur jag trivs där, skulle det inte funka alls får jag väl säja upp mig, hellre det än att gå tillbaka till mitt gamla jobb. Ja, det ordnar sig säkert, den som lever får se.
Nu väntar jag på P som är hos sin bror. Jag träffade honom bara en kort stund utanför sjukhuset, han kom just därifrån när jag kom dit. Han sa att värdena för njurarna var inte riktigt bra så han ska få kallelse till njur-röntgen. Bara inte tumörerna spridit sig dit, då vet jag inte vad jag gör! Jag försöker hela tiden tänka positivt, att det säkert kommer ordna sig, under har ju inträffat förr så varför inte idag?
Idag har både P och jag varit på sjukhuset. Jag för att låna en sömnregistrerings-utrustning för att kolla om jag har andningsuppehåll när jag sover. Förut var jag ju tvungen att ha en mask kopplad till en apparat på mig när jag sov för att jag hade sömnapne vilket innebar att jag hade massor av andningsuppehåll för att jag snarkade så mycket. Men sen i höstas har jag inte behövt använda den längre, antagligen hjälpte det att jag gick ner så mycket i vikt. 20 kilo sen i somras har det blivit, jag väger nu ca 85 kilo o vill gå ner åtminstone 10 kilo till, sen är jag nog nöjd.
Valborg var vi i Skrickerum o tittade på majbrasan där, efteråt fick vi korv, köttbullar o min mors mycket goda hemmagjorda potatissallad, mums!
Jag ska snart börja arbetsträna på en liten skola där det bara är 2 personal i köket, varav en slutar i höst. Får se hur jag trivs där, skulle det inte funka alls får jag väl säja upp mig, hellre det än att gå tillbaka till mitt gamla jobb. Ja, det ordnar sig säkert, den som lever får se.
Nu väntar jag på P som är hos sin bror. Jag träffade honom bara en kort stund utanför sjukhuset, han kom just därifrån när jag kom dit. Han sa att värdena för njurarna var inte riktigt bra så han ska få kallelse till njur-röntgen. Bara inte tumörerna spridit sig dit, då vet jag inte vad jag gör! Jag försöker hela tiden tänka positivt, att det säkert kommer ordna sig, under har ju inträffat förr så varför inte idag?
Kommentarer
Trackback
