Jobbångest...
Pust, är precis färdig, håller på att städa, vi får gäster imorrn nämligen och dom är av den ordentliga sorten som alltid har det fint o välstädat hemma. Vore väl synd att chockera dom med våran oreda. Som tur är hjälper mig P att städa. Idag har han bytt till vinterdäck på våra bilar, hans far var här o hjälpte till.
Jag började jobba i tisdags, det var rätt tufft. Jag måste ta en sobril innan alla ungarna kommer, annars får jag panik, det får jag ändå förresten. Det känns som jag inte klarar av nånting, jag är nervös att jag inte ska klara av jobbet också. Jag önskar verkligen att jag hade nåt annat jobb där man slapp ha så mycket folk omkring sig. Men idag kan man ju inte välja o vraka mellan jobben precis. Ska till G på måndag, får se vad hon säjer. Det känns helt klart att depressionen fortfarande inte släppt greppet om mig. För annars skulle jag väl ha lust att göra lite saker, som det är nu vill jag helst bara dra täcket över huvudet o slippa bry mig om nånting. Det låter egoistiskt men det är så jag känner. Inte precis hela tiden men nästan. Varför kan jag inte känna lite mer glädje? Mina problem är ju ingenting om man jämför med en del andra. Jag försöker att inte gnälla för mycket inför P, han har ju tillräckligt att dras med.
Nu har jag gått ner 10 kilo o tänker gå ner minst 20 kilo till. Den här gången ska det gå vägen! Det ska bli kul att köpa lite nya kläder när jag gått ner några kilon till, just nu har jag inte råd. Pengarna tog slut för ett par veckor sen redan o jag får inga nya förrän tidigast slutet på månaden.
Nu ska vi åka o handla, ska bjuda gästerna på middag imorrn. Måste fortsätta städa sen också, puhh..! Det är ingen favoritsysselsättning precis men måste ju göras.Är nog förresten bara bra att jag gör NÅNTING.
Jag började jobba i tisdags, det var rätt tufft. Jag måste ta en sobril innan alla ungarna kommer, annars får jag panik, det får jag ändå förresten. Det känns som jag inte klarar av nånting, jag är nervös att jag inte ska klara av jobbet också. Jag önskar verkligen att jag hade nåt annat jobb där man slapp ha så mycket folk omkring sig. Men idag kan man ju inte välja o vraka mellan jobben precis. Ska till G på måndag, får se vad hon säjer. Det känns helt klart att depressionen fortfarande inte släppt greppet om mig. För annars skulle jag väl ha lust att göra lite saker, som det är nu vill jag helst bara dra täcket över huvudet o slippa bry mig om nånting. Det låter egoistiskt men det är så jag känner. Inte precis hela tiden men nästan. Varför kan jag inte känna lite mer glädje? Mina problem är ju ingenting om man jämför med en del andra. Jag försöker att inte gnälla för mycket inför P, han har ju tillräckligt att dras med.
Nu har jag gått ner 10 kilo o tänker gå ner minst 20 kilo till. Den här gången ska det gå vägen! Det ska bli kul att köpa lite nya kläder när jag gått ner några kilon till, just nu har jag inte råd. Pengarna tog slut för ett par veckor sen redan o jag får inga nya förrän tidigast slutet på månaden.
Nu ska vi åka o handla, ska bjuda gästerna på middag imorrn. Måste fortsätta städa sen också, puhh..! Det är ingen favoritsysselsättning precis men måste ju göras.Är nog förresten bara bra att jag gör NÅNTING.
Kommentarer
Trackback
