catsblog

Är så glad och nöjd att jag gått ner ca 4 kilo på 6 veckor. Nu hoppas jag

bara på lite bättre väder också så man kan gå långpromenader. Det kan man väl annars också men jag föredrar att det är lite varmare och soligare än nu.

 

Idag mår jag bättre än igår då jag inte alls var i balans.Ibland åker känslorna berg och dalbana med mig och plötsligt förstår man inte alls varför allting kändes så jobbigt igår, idag är ju allt toppen! Nåja, mycket bättre iallafall... så varför "gnällde"jag för egentligen? Ja nu gjorde jag det iallafall, men nu är det en ny dag och nya utmaningar! Livet går ju inte i repris så varför deppa ner sig? Nej nu ska jag se framåt och sluta nedvärdera mig själv. Kan ju också glädja mig åt att ha minskat 4 kilo på 5 veckor. Nu när det äntligen kommit igång så känns det som att inget kan stoppa mig! Jag ska gå ner till storlek 46 och klarar jag det klarar jag säkert att gå ner till storlek 42 också. Om det sen tar 6 månader eller 1 år spelar inte så stor roll.

Viktnedgången går bra, har gått ner ca 3 kilo på drygt en månad. Jag äter inte mycket på kvällarna, har ingen lust, vill bara bädda ner mig. Tycker att jag är en helt värdelös person som inte tillför nåt gott till världen. Varför kan jag inte vara lika smart och kreativ som andra? Varför är andra så lyckade och jag så misslyckad? Jag vet inte ens varför jag skriver det här, antar att det är nåt som vill ut bara. Har skuldkänslor för att jag mår dåligt, jag borde ju inte må dåligt, jag borde vara tacksam istället, det finns dom som har det så mycket djävligare. Men sina känslor kan man tyvärr inte rå över. Jag tror folk skulle bli arga på mig om dom visste hur jag känner. "Hon som har det så bra" kanske dom skulle tänka. Men det syns inte alltid om man mår dåligt inuti.

Ber om ursäkt om att jag låter självupptagen men ibland  måste man få låta känslorna komma ut och jag tycker det är lättare i skrift än i tal. Jag ska försöka att tänka så positivt som jag kan. Ta hand om er!

Vikten har stått stilla ett tag men jag har iallafall gått ner 2,5 kilo på en månad, inte helt fel. Jag brukar fuska lite på helgerna men plötsligt känns det inte lika lockande med sötsaker längre. Det känns fel bara. Kroppen vill inte ha socker helt enkelt. Och det känns skönt att ha kommit så långt så man känner så.

Har nyss vägt mig, har gått ner 2 kilo på ca 2 veckor, är jättenöjd med det. Trots att jag har fuskat! Man är ju inte mer än människa så ibland slinker det ner nåt som jag borde låta bli. Men så länge jag fortsätter gå ner i vikt är det inte så farligt. Jag tänker börja gräva i trädgårdslanden snart så då blir det nog fart på kalorierna igen för det är mer effektivt än att promenera har jag märkt. Jobbar man så man blir svettig syns det snart på vågen. Jag hittade en jättegod limpa på Willys när vi handlade som det inte är så mycket kolhydrater i. Man ska ju undvika det med LCHF. Och jag är inte jättestrikt, då skulle jag inte orka hålla på i längden tror jag. 

Det ska bli så kul när man typ gått ner 10 kilo och kan köpa mindre klädstorlek för jag hatar att det finns så begränsat med kläder att välja på när man är lite större. Just nu har jag 48-50 och jag vill gå ner till åtminstone 46.

Men det är bara att fortsätta kämpa på!