catsblog

Hej! Ja, nu är min äldste son myndig, han fyllde i lördags. Min mor, bror, syster o morbror kom hit, de fick middag här, fläskfile med klyftpotatatis o gräddsås, det verkade uppskattas. Lite senare kom även min svärmor o hennes gubbe hit. Igår skulle hon egentligen ha opererats men det blev inget eftersom hon har blivit så förkyld så det får vänta 14 dar. Dom ska operera bort hennes urinblåsa som det är cancer i, så får hon en påse på magen istället, jag tror det heter stomi-påse. Idag har min sambo varit hos läkaren för att få svar på sina prover om hur högt PSA-värdet är, men jag har inte pratat med honom än, för han skulle till jobbet direkt efter.
Själv känner jag mig lite bättre än när jag skrev sist. Igår var jag till min kontaktperson G och pratade. Hon sa till mig  att jag måste ut o gå minst en halvtimme varje dag, använda masken VARJE natt, samt skriva upp ett par saker varje kväll som jag sen ska göra nästa dag om jag så ska tvinga mig till det. Så idag har jag varit ute o gått, städat o rensat ur skafferiet och vattnat mina stackars krukväxter som brukar bli bortglömda emellanåt. Jag tänkte även stryka lite tvättkläder o dukar men det får nog vänta tills imorrn. Jag har ju iallafall gjort NÅT idag.
Har också läst ut syrrans bok  "Leva i glädje", den var bra. Så har jag lyssnat på ett avslappningsband, blev så avslappnad att jag nästan somnade.
Att jag får panik ibland kunde bero på den nya medecinen sa G, det tar ju ett tag innan kroppen vänjer sig, jag har ju inte tagit den så länge än.
Tittade på Toppform igår, det är kul att se från sin arbetsplats. Hittills har jag själv bara varit med ett par sekunder, man hann knappt se att det var jag. Och det är jag nöjd med!
Jag är också mycket nöjd med att jag gått ner 8 kilo sen i somras, nu gäller det bara att fortsätta vara envis o inte ge sig. Jag vill inte säja vad jag vägde från början men om jag säjer att det var tresiffrigt så förstår ni ju... ja att jag behöver gå ner i vikt! Nu är det inte tresiffrigt längre... Jag planerar att gå ner till 75 kilo så det är ett antal kilon kvar än... Men det är bara roligt när man märker hur ens kläder verkar bli större o större och man måste göra nya hål i bältet...
Idag åt grabbarna o jag Chicken bebab (kycklingdelar) i currysås med ris till. Jag äter mycket mindre portioner nu o så försöker jag hålla igen med ätandet på kvällen. Det brukar bli en kopp te o en fullkornssmörgås, sen får det vara bra. Fikabröd har jag nästan helt slutat med, det blir bara nån gång ibland. Och godis, jo visst händer det att det slinker ner en bit ibland...man får ju inte bli fanatisk! Jag tänker iallafall vara envis den här gången o inte ge mig!
Katterna är lika goa som vanligt, I love them!

Ja, så har en vecka snart gått igen. Jag har inte gjort särkilt mycket men försöker ta en dag i taget. Idag kände jag hur jag började få ångest helt plötsligt, hjärtat började bulta o jag andades fortare. Så har det bara blivit på jobbet tidigare. Jag tog en sobril, sen blev jag lite lugnare. Det var ju inte så länge sen jag började med en ny medecin, kanske det kan bli så då i början?
Jag önskar att jag kunde tycka livet var lite roligare. Jag har ju allt jag behöver, ändå känns livet så ofta meningslöst. Jag tycker dagarna  går så långsamt o allt känns så tungt o motigt. Jag fick låna ett par böcker i tisdags av ena syrran om hur man ska leva i glädje  o finna sin inre styrka. Jag har inte börjat läsa dom än men jag ska göra det  ikväll, kanske jag börjar se på saker annorlunda sen? Hoppas det.
I tisdags var jag hos min mor o vi åkte med hennes katt Selma (Zlatans mamma) till vetrinären för sterilisering. Det gick bra men stackars Selma var bra groggy efteråt o sov flera timmar. Ja o så umgicks jag med mor, ena brodern o syrrorna som också var där. Vi åt mat i Valdemarsvik medan Selma opererades. (inte brodern, han satt i bilen)
Hemma hos mor igen tog syrrorna o jag en promenad, det är fint med hösten tycker jag.
När jag kom hem på kvällen så blev Zlatan väldigt nyfiken på buren vi haft Selma i, jag tror han kände igen doften efter henne för han luktade jättemycket på handduken hon legat på.
Imorgon fyller min äldste son 18 år, han blir alltså MYNDIG, en stor dag! Själv tycker han inte det är nåt speciellt att fylla år, det är visst bara jag i min familj som tycker det är lite roligt. Vi ska iallafall äta nåt gott efter hans önskemål men tårta vill han INTE ha! Idag var sista dan på hans praktikplats ( som plåtslagare ) Nästa vecka är det höstlov för grabbarna, sen blir det skolan igen. Och jag börjar jobba den 10:e november. Det ska väl gå bra hoppas jag.

Idag skulle min bror Mikael ha fyllt 43 år. Tyvärr lämnade han oss alldeles för tidigt, bara 29 år gammal, eller rättare sagt ung. Jag tänker ändå på dig extra mycket idag Mikael och hoppas att du har det bra, var du nu än finns. Har tänt ett ljus för dig och hoppas att jag får träffa dig nån gång igen, kanske i ett annat liv, en annan tid...

Idag fyller min yngste son 16 år. Tänk, jag tycker inte det var länge sen han föddes! Och nu är han så stor, går första året på gymnasiet o allt. Gav honom choklad o mackor på sängen imorse, det är tradition o inget man kan bli för gammal för. Av mig o av A:s pappa fick han pengar, alltid bra att ha! Så har vi ätit tårta ikväll.
Äldste sonen, F, har varit o jobbat i Linköping idag med domkyrkan där. Jag vet inte riktigt vad han gjort men han sa att han suttit i en lift o monterat grejer till kyrkan. Inget för den som är höjdrädd inte!
I måndags var jag till läkaren o jag blev sjukskriven till den 9:e november. Så fick jag byta medecin från en sort till en annan o se om det blir bättre. Har svårt att somna på kvällarna trots 2 sorts sömnmedeciner + en sobril ibland. Men antagligen vilar jag för mycket om dagarna. Inför varje dag tänker jag att imorgon ska jag göra det och det, sen kommer morgondagen o inget blir gjort! Nu får jag verkligen skärpa mig!
I måndags gjorde jag iallafall nästan 10 liter hemlagad köttfärssoppa, så det blev några middagar att frysa in också. P har varit enormt trött den här veckan då han jobbar natt. Han vilar o vilar men är ändå helt slut. Jag tycker han ska sjukskriva sig men han är envis som en åsna tyvärr. Inte alltid så bra att vara envis för han borde tänka lite mer på sin hälsa, han är ju faktiskt sjuk. Ja ja, jag kan ju bara säja vad JAG tycker.
Nu ska jag gå o kolla på Bonde söker fru o se om det är nåt att ha, såg aldrig första avsnittet.

Ligger i sängen o skriver detta. P åkte nyss till jobbet, han hatar att börja jobba på söndagskvällen. Idag har det inte hänt mycket. Igår åkte A och jag till min systerdotter i Åtvidaberg för hon fyllde år den 7:e. Dit kom även min mor, bror, syster o morbror. T har 3 härliga katter, en av dom envisades med att lägga sig på bordet gång på gång när vi skulle fika. Det var skönt att komma bort lite hemifrån, det var länge sen jag åkte iväg på nåt sist.
Imorgon ska jag till läkaren i stan, får se om jag blir fortsatt sjukskriven eller inte. Tycker fortfarande att det mesta är trist o gör inte speciellt mycket. Jag brukar tänka att bara jag går ner i vikt så kommer allt bli jättebra. Men det  är ju egentligen inte så enkelt.
Nu har sönerna varsin moped som  vi köpte billigt av grannen idag. Dom kan behöva syssla med nåt annat än att bara sitta framför datorn tycker jag och P.
Orkade inte laga nån mat idag, det fick bli kebab-rulle (som jag inte orkade äta upp hela!) Men imorgon ska jag va duktig o göra hemlagad köttfärssoppa enligt konstens alla regler. Hemlagat är ju trots allt godast.
På "katt-fronten" är det lugnt, alla 3 kissemissarna är lika goa som vanligt.

Igår var en riktigt jävla tråkig dag då jag knappt gjorde nånting på hela dan utan bara låg på soffan o önskade att jag kunde sova bort tiden som i mina ögon gick otroligt sakta. När jag är på det här humöret känns varenda lite grej, som att diska t. ex som ett oöverstigligt berg. Jag är så otroligt seg så jag blir nästan rädd för mig själv.
I   allafall var jag till min husläkare som sjukskrev mig till måndag, då jag ska träffa en annan läkare. Som jag känner det nu så blir jag nog hemma några veckor, ja det beror ju på vad läkaren tycker också. Men det är tråkigt att va hemma hela dagarna också, jag både saknar o inte saknar jobbet. Jag slipper ju drabbas av panik iallafall då jag är hemma.
Idag har jag varit LITE mer aktiv än igår. Var in till "stan" på hemorten o kollade lite i affärer, köpte en present till min systerdotter som fyller 23 år idag. Grattis Therese! Var inne på hund o katt-shopen, köpte lite leksaker o godis till katterna. Kollade på Filippa K-muggar i en affär men köpte ingen. Jag samlar annars på såna, tycker dom är riktigt snygga. Satt en liten stund på en parkbänk på torget o njöt av höstsolen. Sen var jag till apoteket o hämtade ut lite medeciner, antidepressiva förstås. Därefter åkte jag in till "riktiga" stan o hämtade F, min äldsta son. Minstingen, A, tog bussen hem.
Katterna är lika gulliga som vanligt, idag var F och jag med Zlatan till vetrinär o vaccinerade honom. Igår när han varit ute o jag skulle släppa in honom hade han en huvudlös fågel i munnen! Jag vet inte om han tagit den själv eller om det Var Star som tagit den o sen Zlatan hittat den?! Just nu ligger lille Zlatan här hos mig i sängen o tvättar sig.
En kul grej: jag har gått ner 2 kilo till! Så sammanlagt 7 kilo sen i somras, det är inte det sämsta. Ca 20 kilo till, sen kanske jag ser riktigt "normal" ut!

P har jobbat hela helgen, jag har varit hemma förutom varit o handlat. Det har varit regnigt o grått men trots det ville Zlatan ut flera gånger. Han får gå ut själv nu. Men som tur var var han inte ute när jag hörde ett himla liv ute, det var däremot Gosan o Star o jag rusade mot dörren när jag hörde en katt skrika o fräsa. Det var Gosan som skrek åt en svartvit hankatt som brukar komma på besök ibland. Men det hann aldrig bli nåt slagsmål.
Lite senare låg både Star o Zlatan bredvid varann på hyllan i hallen, så sött!
Jag har hällt upp rårörd svartvinbärsaft på flaskor, nu har jag både rabarber, röda vinbär, svartavinbärssaft och även äppelmos som jag gjort själv. Så jag måste ju säja att jag varit ganska duktig!
Imorrn ska jag till läkaren på förmiddan. Nu har jag plötsligt 2 läkartider, fick en kallelse i fredags när jag redan ringt o fått en på förmiddan. Men jag får väl gå på bägge två. Har inte lust att göra nåt om dagarna men jag tvingar mig själv att göra saker. Emellanåt ligger jag på soffan o bara vilar. Jag är glad om jag åtminstone får en eller två saker gjorda per dag.

Nu känns det som en sten har lossnat från mitt bröst. Ringde till min husläkare nyss, på min hemort. Det var hon som sjukskrev mig nån vecka i våras när den andra läkaren vägrade. Sa precis som jag kände det o här var det inte tal om att vänta fram till november på att få träffa en läkare utan jag får komma dit redan på måndag så ska hon ordna ett sjukintyg. Tur att det finns förstående läkare! Den andra känns som om hon inte lyssnade på mig. Sen verkar det knäppt att dom ville sjukskriva mig när jag själv INTE ville men när jag BAD om det, då blev det nobben!
Nåja, nu känner jag iallafall att nån fatttat att det är allvar.
Gosan o Zlatan har fart runt här o jagat varndra, nu törs Gosan äntligen säja ifrån lite o springer inte bara iväg som hon gjorde förut. Zlatan är helt vild ibland o leker med allt han kommer åt, förut hade han rivit sönder en massa papper på golvet av en rulle han knuffat ner. Vissa växter får jag sätta undan också, annars ger han sig på dem. Men man kan ju inte låta bli att älska honom iallafall den lilla sötnosen! Älskar alla mina katter o min familj. Vad skulle jag göra utan dom, det vet i fan.
Idag är det exakt 6 år sen min älskade katt Tussen dog, han blev 15 år. Ska sätta blommor på hans grav sen. Idag fyller också den "riktiga" Zlatan (Ibrahimovic) 27 år hörde jag på radion förut.
Nu skallrar Gosan med tänderna, hon såg en fågel genom fönstret. Ha det bra!

Klockan är halvtolv o jag kan inte sova trots sömnmedecin. Den biter väl inte på mig längre. Ska skjutsa sönerna till skola o praktikplats imorrnbitti. Sen kanske jag lägger mig en stund. Tänkte ta en promenad också, det ska ju va bra när man är nere.Det enda som är bra med det här är väl att jag går ner ännu mer i vikt, när jag blir deppig känner jag inte för att äta. Jag är ingen tröstätare med andra ord.
Om nån som själv varit deprimerad läser det här så skriv gärna hur du kom ur depressionen, vad som är bra och vad som inte är bra. Ni som är nere just nu får också gärna höra av er, kanske vi kan peppa varann?!

Idag gjorde jag det. Sjukskrev mig alltså. Sa som det var att jag inte mår bra psykiskt. Och så ringde jag till G, min kontaktperson, hon sa att jag inte kan komma till läkare än på ett tag så jag måste jobba igen när jag varit hemma en vecka. Bara tanken att gå dit igen så snart får mig att må dåligt, kanske försöker jag imorgon att få tag i en annan läkare på min hemort. Hon har ju min journal och vet att jag mått dåligt förr. Ja, ja det ordnar sig väl.
Tog en sobril idag o la mig o sov ett tag, det var så skönt. En bekant till P, min sambo, var här ett tag. Var ute med Zlatan en hel timme. Nu ligger han här bredvid mig på soffan, utsträckt, o har det bra.
Det känns iallafall lite bättre idag när jag känner att jag kan koppla bort jobbet lite grann.
I helgen gjorde jag och P äppelmos på våra äpplen o igår gjorde jag iordning rårörd svarta vinbärssaft på våra vinbär. Det brukar jag göra varje år. Det är alltid bra när man har nåt att göra, det skingrar tankarna lite.
Nu ska jag gå ut till husvagnen, P och jag ska fika. Det är skönt att sitta där ibland.

Är nyss hemkommen från jobbet,känner mig precis slut. Borde laga middag men det får vänta. Borde gå ut med Zlatan men det får också vänta. Just nu måste jag bara få skriva av mig så kanske det känns bättre sen. Det är så att jag står inte ut med mitt jobb, jag vet inte vart jag ska ta vägen ibland. Min kontaktperson säjer att man inte kan sjukskriva sig för att man vantrivs på sitt jobb. Och i våras ville inte läkaren sjukskriva mig när jag ville det, trots att jag själv sagt ifrån om sjukskrivning ett par gånger tidigare. Jag ville ju trots allt försöka jobba. Men vad gör man när man får panikångest, hjärtat bara slår och det känns som man knappt kan andas?! Jag tror inte att nån som inte själv känt sig så kan fatta hur det känns.
Det är som om dom tror att jag är arbetsskygg.
Men jag har tvingat mig själv att gå till jobbet varje dag sen i våras (då jag var sjukskriven en vecka) trots att jag mått pyton. Men nu känner jag att jag inte orkar längre. Det tar alldeles för mycket energi att må så här dåligt, sen får väl läkaren säja vad hon vill. Jag får väl svälta om det är så om hon vägrar sjukskriva mig.
Vad gör man när ens kontaktperson och läkare inte tar en på allvar? Ska jag bara fortsätta som förut tills jag stupar? Kom gärna med ett gott råd någon, det tags tacksamt emot!
Jobbet är trots allt inte allt. Man måste väl få må bra också och ha ett liv. Men det har inte jag när det är så här, jag går bara omkring och mår dåligt. Jag VILL jobba men jag KAN inte. Jag orkar inte ha så mycket folk omkring mig, då blir det mycket värre. Och på mitt jobb måste man tyvärr ha mycket folk omkring sig. Samt vara stresstålig.
Sen är jag orolig för min sambo också, som har cancer. Det gör ju inte saken bättre.Jag önskar att han ska få ett positivt besked nästa gång han går till läkaren, att det åtminstone inte spridit sig. Själv verkar han hålla modet uppe väldigt bra, iallafall utåt sett. Man vet ju inte hur han känner sig innerst inne.
Iallafall, det var lite om mitt liv just nu, inte så roliga saker men det är som det är. Man får väl trösta sig med att när det är som värst kan det bara bli bättre!