Fått första ECT-behandlingen
Idag har jag varit till sjukhuset o fått ECT-behandling. P skjutsade dit mig på morgonen. Jag ska få minst 5 behandlingar till. Efteråt kände jag mig väldigt pigg o hade lite ont i käkarna o huvudet. Nästa gång jag ska dit är på onsdag o sen fredag. När jag kommit hem från sjukhuset ringde dom därifrån för jag tog ju lite prover i lördags, bl a för min ämnesomsättning, jag äter ju Levaxin eftersom den är alldeles för låg. Nu fick jag veta att ämnesomsättningen fortfarande ligger alldeles för lågt så jag ska ringa till vårdcentralen imorgon. Jag har ju undrat länge o tyckt att det varit konstigt att jag är så fruktansvärt trött hela tiden, nu har jag fått en del av förklaringen. Det i kombination med min depression har nog gjort sitt till för att jag orkar så lite. Minsta sak jag gör får mig att bli jättetrött. Det känns skönt att ha fått veta vad det kan bero på o att jag kan få hjälp för det. P är ett jättebra stöd för mig, jag fattar inte hur han orkar med mig ibland, han som har sitt eget elände att dras med.
Imorgon ska jag försöka ta itu med all oreda här hemma. Sista månaderna har det blivit VÄLDIGT dåligt med städningen o som det ser ut nu skulle jag skämmas om vi fick besök. Som tur är så har P varit väldigt förstående, man tycker ju att han kunde tröttna på en som bara vilar o vilar annars.
Hur som helst hoppas jag att allt kommer ordna sig o bli bättre framöver o tack till er som läser det här o håller tummarna för mig!
Imorgon ska jag försöka ta itu med all oreda här hemma. Sista månaderna har det blivit VÄLDIGT dåligt med städningen o som det ser ut nu skulle jag skämmas om vi fick besök. Som tur är så har P varit väldigt förstående, man tycker ju att han kunde tröttna på en som bara vilar o vilar annars.
Hur som helst hoppas jag att allt kommer ordna sig o bli bättre framöver o tack till er som läser det här o håller tummarna för mig!
Finns det liv så finns det hopp!
Aldrig mer Lamictal!
Idag när vi handlade köpte vi en bilaga till Aftonbladet "Härligt hemma". I den började jag läsa ett reportage som fick mig att verkligen vakna till. Rubriken var: "Jag fick fel medecin -och låg som ett kolli år efter år". Kvinnan det handlade om hade efter att ha fått epilepsianfall blivit ordinerad 2 olika medeciner varav en av dem var Lamictal. Dosen ökades men hon blev allt sämre. Till slut var hon helt apatisk och kände inte längre igen sin egen familj. 11 år av hennes liv gick förlorade och till sist när hon praktiskt taget låg på sin dödsbädd så var hennes sista önskan att slippa medecinerna. Efter 5 dagar utan medecin reste hon sig upp i sängen och sa att hon ville stiga upp, hon som inte pratat ordentligt på flera år!
Idag lever hon ett aktivt liv med barn o barnbarn, har läst massvis med böcker och är inne på internet (hon är 78 år idag) Varför jag skriver om det här är att jag själv har mått allt sämre de sista månaderna, blivit alltmer apatisk o knappt orkat med mig själv ens OCH - jag äter också lamictal! Jag fick ökad dos för några veckor sen o har bara blivit sämre sen dess. Igår slutade jag med lamictal eftersom jag inte skulle ta några såna innan ECT-behandlingen - och jag känner mig redan lite piggare! Nu misstänker jag att jag kan ha mått så här dåligt av medecinen Lamictal, Speciellt eftersom jag bara blev sämre av ökad dos! Så jag ska ta med mig artikeln om måndag till läkaren o säja att jag aldrig mer i mitt liv tänker ta Lamictal!
Så man ska nog inte bara tro att läkarna alltid ha rätt utan ifrågasätta lite mera, speciellt när man inte blir bättre av medecinerna. Jag hoppas att jag har rätt o att jag kommer bli ännu bättre allteftersom medecinen går ur kroppen. Den kan ju iallafall varit EN av anledningarna till min depression!
Idag lever hon ett aktivt liv med barn o barnbarn, har läst massvis med böcker och är inne på internet (hon är 78 år idag) Varför jag skriver om det här är att jag själv har mått allt sämre de sista månaderna, blivit alltmer apatisk o knappt orkat med mig själv ens OCH - jag äter också lamictal! Jag fick ökad dos för några veckor sen o har bara blivit sämre sen dess. Igår slutade jag med lamictal eftersom jag inte skulle ta några såna innan ECT-behandlingen - och jag känner mig redan lite piggare! Nu misstänker jag att jag kan ha mått så här dåligt av medecinen Lamictal, Speciellt eftersom jag bara blev sämre av ökad dos! Så jag ska ta med mig artikeln om måndag till läkaren o säja att jag aldrig mer i mitt liv tänker ta Lamictal!
Så man ska nog inte bara tro att läkarna alltid ha rätt utan ifrågasätta lite mera, speciellt när man inte blir bättre av medecinerna. Jag hoppas att jag har rätt o att jag kommer bli ännu bättre allteftersom medecinen går ur kroppen. Den kan ju iallafall varit EN av anledningarna till min depression!
Ingen rolig dag!
Igår fick jag upp lite jultomtar mm på hyllorna, idag har varit en sån där seg dag igen då jag ingenting fått gjort. Jag var till min kontaktperson G i e-m. Fick fylla i ett formulär om hur jag mår. Hon tyckte jag eventuellt skulle få ECT-behandling för att jag mår så dåligt. Men jag vill helst inte bli inlagd sa jag. Hon skulle prata med läkaren o höra av sig till mig imorgon.
Usch, jag känner mig så ONYTTIG. Jag bara går här o gör inte ett skit, o har ingen lust att göra nåt heller, vill bara att det ska bli kväll så jag får SOVA. Önskar att jag kunde vara lite mer positiv men ibland rår man inte för att man mår piss.Så här vill jag verkligen inte känna för resten av livet, det vore en mardröm!
Inte har jag köpt en enda julklapp heller. Ska väl åtminstone ge nåt till familjen o dom man firar jul med. Katterna är så gulliga som vanligt.
Svärmor är till sjukhuset igen, såret har gått upp. Och P mår inte så bra, så idag är det visst bara elände överallt!
Usch, jag känner mig så ONYTTIG. Jag bara går här o gör inte ett skit, o har ingen lust att göra nåt heller, vill bara att det ska bli kväll så jag får SOVA. Önskar att jag kunde vara lite mer positiv men ibland rår man inte för att man mår piss.Så här vill jag verkligen inte känna för resten av livet, det vore en mardröm!
Inte har jag köpt en enda julklapp heller. Ska väl åtminstone ge nåt till familjen o dom man firar jul med. Katterna är så gulliga som vanligt.
Svärmor är till sjukhuset igen, såret har gått upp. Och P mår inte så bra, så idag är det visst bara elände överallt!
Varit en latmask idag
Idag har jag varit totalt onyttig, har i stort sett gjort ingenting mer än att laga mat då. Ugnstekt falukorv o potatismos blev det. Imorgon måste jag skärpa till mig lite, plocka undan o sätta fram lite tomtar. I helgen ska jag antagligen ta med min mor o åka på julmarknad i Långrådna. Det är kul att gå på såna tycker jag, där dom säljer hantverk o allt möjligt. Förhoppningsvis blir det några julklappar också, men i år blir det bara billiga sådana. Det viktigaste är att man träffas o umgås tycker jag, julklappar är ju mest till för barnen.
Ikväll ska jag se "Andra avenyn" o kanske "House" om jag orkar (jag som bara vilat mig idag!) Jag tycker han har sån härlig humor, House alltså. Imorrn ska jag upp tidigt o skjutsa grabbarna till skolan, om nu F ska dit imorrn för han har varit förkyld några dar. Sen vilar jag INTE FÖR LÄNGE, för jag tänker inte va lika lat som idag. Igår provade jag att sova utan mina två sömnmedeciner, tog bara en sobril, det gick rätt bra att sova ändå. Tyvärr använder jag inte masken så ofta som jag borde men P säjer att nu har jag inga långa andningsuppehåll längre, även om jag fortfarande snarkar. Jag tror det beror på att jag gått ner i vikt. Min dröm är att slippa masken helt om jag går ner till min målvikt. Tänk er att sova med en dammsugare som surrar i bakgrunden, ungefär så är det att sova med masken. Plus att den skaver o man måste ta nässpray ibland för det går ju bara att andas genom näsan när man har den på. Men ändå är jag glad att jag har den, annars skulle jag ju ALDRIG bli riktigt utvilad.
Ikväll ska jag se "Andra avenyn" o kanske "House" om jag orkar (jag som bara vilat mig idag!) Jag tycker han har sån härlig humor, House alltså. Imorrn ska jag upp tidigt o skjutsa grabbarna till skolan, om nu F ska dit imorrn för han har varit förkyld några dar. Sen vilar jag INTE FÖR LÄNGE, för jag tänker inte va lika lat som idag. Igår provade jag att sova utan mina två sömnmedeciner, tog bara en sobril, det gick rätt bra att sova ändå. Tyvärr använder jag inte masken så ofta som jag borde men P säjer att nu har jag inga långa andningsuppehåll längre, även om jag fortfarande snarkar. Jag tror det beror på att jag gått ner i vikt. Min dröm är att slippa masken helt om jag går ner till min målvikt. Tänk er att sova med en dammsugare som surrar i bakgrunden, ungefär så är det att sova med masken. Plus att den skaver o man måste ta nässpray ibland för det går ju bara att andas genom näsan när man har den på. Men ändå är jag glad att jag har den, annars skulle jag ju ALDRIG bli riktigt utvilad.
Många kilon kvar!
Det blev lussekatter till slut, idag bakade jag 48 st. Jag ska göra en omgång till innan jul. Dom blir så saftiga och goa när man har kesella i. Fick ett ryck o dammsög också.
En lite jobbig sak med min medecin är att man känner sig "likadan" hela tiden, det blir liksom inga toppar eller dalar. Jag blir inte vare sig riktigt glad eller riktigt ledsen, o det kan jag sakna. Man blir så att säja "känslomässigt kastrerad" eller hur jag ska uttrycka det. Jag hoppas jag inte behöver hålla på o ta den här medecinen längre än till sommaren iallafall. Jag vill känna RIKTIGA känslor!
Fick veta idag att jag blev sjukskriven den här månaden ut. Det behövs känner jag.
Det går lite trögt med mitt bantande nu, jag har hitills gått ner 11 kilo sen i somras.Så det är många kilon kvar till mitt slutmål. Men jag SKA klara det! Kan andra så kan väl jag. Jag väger 94 kilo nu och ska ner till 75 kilo till sommaren. Det kändes ganska hemskt när man vägde tresiffrigt, aldrig mer säjer jag!!
Ja, nu när jag "avslöjat" hur mycket jag ska gå ner så har jag ännu mer press på mig att klara det! Håll tummarna för mig!
En lite jobbig sak med min medecin är att man känner sig "likadan" hela tiden, det blir liksom inga toppar eller dalar. Jag blir inte vare sig riktigt glad eller riktigt ledsen, o det kan jag sakna. Man blir så att säja "känslomässigt kastrerad" eller hur jag ska uttrycka det. Jag hoppas jag inte behöver hålla på o ta den här medecinen längre än till sommaren iallafall. Jag vill känna RIKTIGA känslor!
Fick veta idag att jag blev sjukskriven den här månaden ut. Det behövs känner jag.
Det går lite trögt med mitt bantande nu, jag har hitills gått ner 11 kilo sen i somras.Så det är många kilon kvar till mitt slutmål. Men jag SKA klara det! Kan andra så kan väl jag. Jag väger 94 kilo nu och ska ner till 75 kilo till sommaren. Det kändes ganska hemskt när man vägde tresiffrigt, aldrig mer säjer jag!!
Ja, nu när jag "avslöjat" hur mycket jag ska gå ner så har jag ännu mer press på mig att klara det! Håll tummarna för mig!
